Jag läste precis en liten notis i DN om att Sverigedemokraternas Bo Lindwall lämnar Skurups kommunfullmäktige på grund av “antifascist”-kravallerna i Eslöv. Detta uppger han är för att hans fru är rädd för hot och förföljelse på grund av sin makes politiska uppdrag.

OKEJ. VÄNTA LITE NU VA. REEEEEWIND SELECTA!

En demokratiskt vald person i kommunfullmäktige avgår på grund av att han känner sig hotad av utomparlamentariska terror… förlåt, aktivister.
Jahaaa säger du, håller dom fortfarande på och bråkar sådär i Ryssland eller Baltikum?
Nej, säger jag, det här är i Sverige.
Sätter du kaffet i halsen? Blir du chockad? Frågar du vilket parti han tillhörde?
Om jag säger Folkpartiet, börjar du antagligen skrika bloody murder och prata om AFA-svin och terrorism och kommunistfascister. Om jag säger Sverigedemokraterna vad säger du då?
Dom flesta jag umgås med har jag på känn skulle svara något i stil med “jamen, det är ju bra, dom där jävlarna ska veta att dom aldrig kan vara trygga någonstans.”

Men kompis. Helvete. Det här är precis som den där “Först hämtade de kommunisterna, och jag sa inget för jag var inte kommunist.”-berättelsen. För när terroraktivisterna har lyckats driva ut alla Sverigedemokrater ur kommuner, landsting, riksdag - lyckats driva bort dom från torg, tidningar och Internet - vilka kommer dom då ge sig på?
Om vi bara passivt står och ser på kommer ingen heller komma till undsättning när folkpartister, moderater och centerpartister blir hotade och får sina lagliga möten och sammankomster förstörda.

Det här låter jävligt mycket som paranoida fantasier, men det är en verklighet. Om inte AFA-falangen gör det kommer någon annan göra det. Det finns alltid någon som vill.
Demokratin är inte något färdigt som vi bara har. Den är inte något spikat, för evigt uppställt, skrivet i sten. Grundlagen är bara grundlagen så länge någon är beredd att försvara den. Om vi alla ger upp, alla blir passiva, alla bara ser på när politiska sammanträden attackeras av maskerade personer - vad händer då med vår demokrati? Är det att försvara grundlagen att hävda att det är okej att attackera Sverigedemokrater eftersom dom ju har “fel åsikter” i vissa frågor?

Demokrati är något vi hela tiden måste arbeta på. Demokrati är något vi måste försvara. Demokratin är ständigt utsatt för hot från knölpåken. Ständigt hotad av dom som har insett att i många sammanhang är det enklare att slåss än att dela ut flygblad och prata med människor. Dom som insett att dom kommer undan med våld så länge det riktas mot grupper som är non grata i dagens Sverige.

Det här är ett problem för demokratin. Ett problem för hela landet.
Vi måste göra något. Nu.

Nästa gång kanske dom ger sig på liberalerna. Eller dom konservativa. Eller socialisterna.
Man vet aldrig.

Jag har inte tänkt på det förut, men nu när jag kollar igenom röststatistiken från riksdagsvalet ser jag en kul grej…

Nationalsocialistisk front (NSF) …………………… 1 417
Nationaldemokraterna ……………………………… 3 064
Piratpartiet …………………………………….. 34 918

Jävlar i min lilla låda, som man kanske inte brukar säga. Det är faktiskt inte speciellt dålig statistik med tanke på att nationalsocialism och nationalismen haft gott om tid på sig, jämfört med piratrörelsen som i princip började existera (för den breda allmänheten) när polisen slog till mot PRQ.
Och det ger en lite intressanta argument ur ett hålla-kamptals-perspektiv. Jag kan se många sätt att utnyttja deras relativt låga röstsiffror. Exempelvis genom att peka på hur både NSF och ND förblir i princip harmlösa, medan det är SD man måste kämpa mot. Eller, om man vill göra ett offentligt upprop mot nationalsocialism, förklara för ett fyllt Sergels torg att bara de som är där just nu är fler än de som röstade på NSF i riksdagsvalet. Riktigt peppande tanke för de verkliga aktivisterna (used in the non-AFA-sense).

Fina hjärnövningar. Gotta keep my mind sharp! Håller på att snöa ner mig totalt i språkpolitik & sånt tar kål på ens kreativa sida verkar det som.

Och för övrigt var det någon som helt sonika röstade “Nej” i riksdagsvalet.
Det borde faktiskt finnas “Nej”-sedlar att lägga i både riksdag-, landsting- och kommunkuverten. Lättare och snyggare än att blankrösta, man säger specifikt “Nej” till samtliga alternativ.

Matt Jenny skriver på Center For a Stateless Society om Grameen Bank och Muhamad Yunus, årets fredspristagare.
Medan han inte lyckas med att göra ett speciellt starkt case för hur existensen av en stat har med saken att göra tar han upp flera intressanta saker som får mig i alla fall att tvivla på att pristagarna verkligen var värda priset. Framför allt för deras okonventionella metoder för att säkra betalningar och sekt-aktiga krav på låntagare.
[länk]

(Caveat emptor, som alltid på Internet. Jag vet inte vad Matt Jenny har för någon agenda, och har inte tid att kolla upp sanningshalten i det som påstås. Men jag ville dela med mig lite.)

På DN Debatt idag skriver Masoud Kamali om hur Reinfeldts val av ministrar för integration och migration kommer leda till ökad rasism i landet. [länk]
Utan att göra en djupgående analys av argumentationen - vilket troligtvis skulle vara mycket givande - kan man ändå se att det finns ett centralt problem: Kamali presenterar genomgående argument som totalt saknar relevans.
För att förklara: ett argument baseras på hållbarhet och relevans. Jämför “Muhammed Ali är svart, alltså är han opålitlig” med “Muhammed Ali har Parkinson, alltså är han sjuk.” I det första exemplet är det hållbart; Muhammed Ali är bevisligen svart. Man kan se det på honom. Men täckning saknas, eftersom det finns ingen koppling mellan hudfärg och pålitlighet (utan att ta in vissa underförstådda antaganden). Däremot är det andra exemplet både hållbart och relevant eftersom Parkinsons sjukdom, baserat på empirisk kunskap från läkevetenskapen (och min egen och andras erfarenheter), är en sjukdom. Det finns en så kallad överbryggande princip som för samman konstaterandet och argumentet.

Kemalis argument baserar sig på ett antal förföreställningar om strukturell rasism i samhället. Utifrån det perspektiv jag kan läsa in mellan raderna är hans argumentation fullständigt korrekt, men för oss som inte vet det han vet - eller tror det han tror - är hans argumentation ogenomtränglig. Han presenterar aldrig sin överbryggande princip, han förklarar aldrig varför Sabuni och Billström skulle vara speciellt rasistiska i sina åsikter och sitt jobb.
Han skriver

Makthavare som gynnas av den strukturella/institutionella diskrimineringen belönar representanter från “de andra” som systematisk förnekar rasismens strukturella och institutionella sammanhang.

men förklarar aldrig varför just Sabuni och Billström skulle förneka någon slags strukturell rasism i samhället.

Alltså, Kamali argumenterar på mycket lösa grunder för att saker skulle vara på ett visst sätt, och skjuter sig därmed rejält i foten. Att besinningslöst beskylla samtliga deltagare i den politiska diskursen för att föreviga den strukturella rasismen har blivit Masoud Kamalis signum, och tyvärr är därmed också hans signum att skada sin egen sak. Genom att aldrig någonsin presentera en möjlig motbild, en lösning eller en solid utmaning till politikerna förpassar Kamali sig till den fåra som rättshaverister traditionellt befunnit sig i: ständigt ansatt från alla håll av osynliga fiender på alla nivåer i samhället.

Vill han bli tagen på allvar måste han tamejfan skärpa sig. Nyss.

(Hotet mot hegemonin?)

Vem är farligast: kulturkoftorna, de som sätter likamedtecken mellan starkt och våldsamt politiskt förtryck och vår nya regering eller Timbro?

Seriöst. Det urartar så jävla fort just nu.
Vår kulturminister pudlar snabbare än någon sosse och alla inklusive Fredrik verkar vilja kringgå det faktum att vi behöver en debatt om vad exakt som skall finansieras via skatter och avgifter. Gah. Det luktar panik och svenska politikers rädsla för granskning långa vägar.

Överallt ser vi hur hot mot särintressen upphöjs till hot mot demokratin. Ärligt. Att du inte får en garanterad inkomst av staten bara för att du skapar godtyckligt behagande konst av rätt sort är ditt problem, inte demokratins. Att SVT och SR går miste om pengar på grund av att folk inte vill betala sin mottagaravgift (en avgift om runt fem kronor om dagen för att inneha en relativt liten och enkel bit elektronik, vare sig du använder den eller ej!) är inte demokratins problem heller. Vill SVT och SR ha pengar får de faktiskt producera material människor vill ta del av - och betala för. Precis som alla andra.
Och vad gäller [ingenting]… hur i helvete tänker ni när ni försöker vara solidariska och vänster och fina men ändå gör en så tafatt koppling mellan en ministers personliga åsikter och ett mord på en journalist med “fel” åsikter? Ni är ute på jävligt tunn is. Popvänsterslödder. Gah.

Så… ja. Summa summarum: dags att battla kulturkoftor, kompis.

Vår nya kulturminister har sagt en massa dumt angående att hon inte har betalt TV-avgift (TV-prenumeration, för fem spänn om dagen har du rätt att äga en bit elektronisk utrustning…)
Henrik Alexandersson skriver vad han anser att hon borde ha sagt.
Jag tänkte i liknande banor när jag läste tidningen i morse, men jag såg två möjligheter:

1. Att säga något liknande det som HAX föreslog. Det är ett rent genidrag att ta upp att journalisterna minsann får TV-licensen betald. Jag kände faktiskt inte till att det var så, men det ställer ju allting i ett ännu mer intressant ljus. Huvuddragen hade hur som helst varit att påpeka att hon anser att TV-licens är principiellt fel, och att det var därför hon inte betalade den.
   Relatio criminis (eller status finitiones): jag har brutit mot systemets regler men systemet är fel i grunden och mitt beteende borde inte ha varit ett regelbrott. Sen kanske, återigen som HAX föreslagit, poängtera att man som kulturminister ska jobba för att få dessa fel ändrade.
2. Att säga att hon anser att TV-licensen inte är värd att betalas eftersom SVT lägger pengarna på nöjesprogram och annat av föga intresse för samhället. Knyta an till det som redan sagts i media om att hon hellre tittar på tysk public service därför att det håller högre kvalitet (Hadley-Kamptz skriver utförligt och bra om Stegö-Chiló som person, appropå hennes personliga ställningstaganden om TV-konsumtion) och poängtera att hennes personliga agenda som kulturminister - fast kanske mindre osmidigt formulerat än “personlig agenda” - är att bland annat försöka förändra SVT till det bättre utifrån ett samhälls- och informationsperspektiv.

Så alltså, det här borde ju bevisa att jag - när jag väl fått min examen - ska ge mig in i politikbranschen. Skit samma vilket parti, bara jag får vara där när skiten träffar fläkten och arbeta med att torka rent folk.
Det verkar riktigt spännande, men också en snabb väg till en hjärtattack.
Med andra ord helt perfekt.

(Hadley-Kamptz hade tydligen också skrivit samma sak som alla andra…)

Och jag talar inte om Miljöpartiet.
HAX skriver om vår nya finansministers erkännande om marijuanabruk. På den sidan på aftonbladet.se finns också den här artikeln länkad. Sammanträffande?

Eller helt enkelt bara det faktum att folk verkligen gillar sina söta blad ?

En liten snabb notering från retorikhållet. På flera ställen (Blogg Dizz!, HAX, och antagligen snart också Copyriot) har jag idag läst att vår nya kulturminister Cecilia Stegö Chilò har sagt att

Man kan se kulturskapare som permanenta bidragstagare eller som självständiga individer. Jag föredrar att se dem som det senare.

Och jävlar i min lilla låda om det faktiskt inte betyder mer saker än det ser ut. För att betrakta kulturskapare som självständiga individer betyder också att alla självständiga individer kan vara kulturskapare.
Alltså - alla kan vara kulturskapare.

Med andra ord, har vi riktig tur har vi kanske nu en kulturminister som inser att det finns mer kultur än den som är sanktionerad av större företag och branschorganisationer. Det är ju en tanke fylld av tillförsikt…

För övrigt fick jag först reda på vad Bildt gör nu för tiden när jag i förmiddags guidade ett norrländskt par från Södra station till S:t Paulsgatan. Jösses i min lilla låda, en skicklig retoriker i regeringen? Det kan inte vara sant!

Någonting kan de i alla fall undgå att få om bakfoten. Fildelare frias av hovrätten och tacka fan för det. Skärmdumpar borde knappast bedömas som trovärdiga bevis, folk från IFPI, APB och liknande inte som tillförlitliga vittnen. Det är bara rent absurt.
Hoppas vi får ett vettigt prejudikat från HD i den här frågan snarast. Och ett till frihetens fördel, tack.

För övrigt: det är pissgrått och regnigt ute och jag vill dricka pilsner. Hepp.

En liten retorisk side-note angående Perssons “hej då”-tal igår kväll.
Han gjorde förvisso en concessio, ett erkännande om egen skuld, och följde den klassiska linjen purgatio i det att han “renade” sig genom att på förhand meddela sitt förestående tillbakadragande. Men vad viktigare var, han gjorde en helt klockren remotio criminis.
För att förklara, och nu citerar jag rakt ur papper jag fick på fortsättningskursen, innebär remotio criminis att man

Erkänner brottet men inte skulden. Exempelvis Adolf Eichman: “Jag var en soldat som lydde order.”

Vad var det då Persson sa? Jo, han sa att (s) förvisso förlorat under hans ledning, men att mycket av det berodde på att de hade behövt “en vecka till” på grund av det folkpartistiska spionaget. Alltså, visst att Socialdemokraterna gjort ett dåligt val under GPs styre, men det är inte hans fel eftersom Folkpartiets spionage saboterade en vecka av deras valrörelse.

Det blir mer intressant nu. För nu ser vi alltså att

Premiss 1: Socialdemokraterna behövde alla veckor av valrörelsen för att vinna valet.
Premiss 2: Folkpartistens spionage stal en vecka av valrörelsen för Socialdemokraterna
Slutledning: Folkpartistens spionage kostade Socialdemokraterna valsegern.

Men vad, i hela fridens namn, grundar Persson P1 och P2 på egentligen? Hur har han nått fram till den relativt exakta siffran “en vecka”? Slutledningen i sig är ju glasklar. Men det är själva underbyggnaden som är tveksam.
Som det heter på retorikspråk (i alla fall från min tid på grundkursen) så faller framför allt P2 på “oh yeah?”-testet. Det vill säga, att bemöta det påståendet med “Jaså? Hur kan det komma sig? Vad grundar du det på?” ger inga riktiga svar.
P1 däremot, är något helt annat. Jag vill närmast kalla det för en belastad tes, ungefär samma sak som “Att dö i tuberkulos är inte en rolig död” eller “Vi vill skapa ett bättre Sverige”. En nonsensfras, totalt tom på innehåll eftersom den är så allmängiltig. Vem vill inte skapa ett bättre Sverige? Vem vill dö av att hosta upp sina lungor?
Självklart behöver ett parti all tillgänglig tid valrörelsen för att vinna valet.
Men frågan är om en vecka gör till eller från. Frågan är om det hade betytt något som helst för (s) valresultat. Frågan är, framför allt, till vilken grad Folkpartiet utnyttjade de illegalt inhämtade uppgifterna, och vad det i så fall hade för någon reell impact på Socialdemokraternas förmåga att få ut sitt budskap.