Jag vill förresten tipsa om en jävligt spännande premiär på Allhuset (vid Stockholms universitet) den 21:a. Det blir billig och jävligt god öl, schysst käk, och så lite mysiga happenings. Be there. Det kommer jag vara.

(Och kolla in länken till Allhuset, där finns tiderna och lite mer info.)

Då var det dags för mig, då.
Gröt är omåttligt populärt bland svenska bloggare, verkar det som. Nu har också jag hakat på vågen. Släpade mig till lokala OKQ8 och köpte havregryn, yoghurt och tuggtobak. Sweet.

Men vad är det egentligen som gör gröt så populärt?
Är det att det känns nyttigt? Är det allt positivt som skrivits om gröt i GI-sammanhang? Är det priset? Att det är så enkelt att göra?
Ingetdera, skulle jag tro. Jag tror att det handlar om mental regression. Ni förstår, jag är rätt säker på att havregrynsgröt transporterar alla direkt tillbaka till dagisåldern. För är det inte så att ni alla under dagistiden hade en snubbe som jobbade på er avdelning som varje morgon kokade ofantliga mängder gröt åt alla barnen? Och var det inte så att han var den mysigaste människan på jorden?
Jag tror det. Jag tror också att den här mannen var i 50-års åldern, tunnhårig och alltid gick klädd i skjorta. Han berättade gärna om sin tid i lumpen, som tillbringades mest i arresten. Han läste sagor, täljde barkbåtar, bakade sandkakor och hade nycklarna till skjulet med trehjulingar och annat skoj.
Visst hade ni också en sådan man?
Min hette Börje. Jag tror att jag har honom att tacka för mycket av den människa jag är idag. Han lärde mig, har jag märkt nu, mycket om hur man är en bra människa. Hur man bemöter andra med respekt oavsett vilka de är. Han lärde mig att bli en gentleman också, på något vis. Inte att dra ut stolen åt tjejer och hålla upp dörren och “damerna först” och all sån skit, utan den riktiga gentlemannaandan, det som handlar om just respekt: att ta av sig hatten inomhus. Att le när man säger “tack” eller ber om något. Att alltid vara artig på ett ärligt sätt.
Jag tror också att han lärde mig att varken lyda eller inte lyda auktoriteter, utan att värdera varje sak jag blir tillsagd och sedan agera utifrån det.

Framför allt kommer han alltid att vara min förebild i det att jag aldrig någonsin vill släppa min lekfullhet.

Det här vandrade lite bort från gröten, men kontentan står kvar: visst äter ni inte gröt för att det är nyttigt eller ens för att det är gott (vilket det absolut är), utan för att det påminner om en tid då livet var mindre komplicerat och det fanns en snäll man på ditt dagis som lärde dig om livet?

Först och främst:
Governor Andy & Jr. Erik - Reggaeprofil
Det är helt underbart. Årets partydänga. Jag har ju lyssnat en hel del på den på radio med tanke på att den spelats stup i kvarten på P3, men när jag väl har fått chansen nu att lyssna på den om och om igen utan en massa snack och ett par andra låtar emellan… helt sjukt underbart.
En gammal klasskompis sa en gång “Det finns inget så kul som vita snubbar med dreadlocks som snackar om Babylon.”
Vi såg på varandra tyst i några sekunder, och sedan utbrast vi i kör “KALLE BAAH!” och började skratta som idioter.
Men Governor Andy är snäppet vassare. Det är djupt religiöst och väldigt righteous och det är just där i själva humorn ligger. Sånt låter bara så absurdt på svenska. Och det är just vad som gör det så underbart.

Dessutom anlägger han en riktigt misogynistisk ton på vissa av sina låtar.
Underbar skiva. Som Salomos sång. Köp den.

För det andra:
Jag har ätit kyckling och bulgur i flera olika varianter de senaste dagarna.
Det har varit riktigt mysigt faktiskt.
Min lunch idag var en kycklingfilé och ungefär 1,2 portioner bulgur (enligt receptet på förpackningen, alltså). Det roliga var att jag faktiskt lyckades göra i ordning den här maten på morgonen innan jag faktiskt skulle äta den. Om det alltid kunde vara så snabbt och enkelt.
Kycklingfile, tärnad. Lagd i plastpåse med lite matolja, lite japansk soja och lite krossad chili. Lät den ligga så i kylen i kanske tjugo minuter.
Gjorde bulgur med lite olivolja, lite sesamolja och mer chili. Och salt så klart.
Stekte kycklingen. Lät allt svalna. Blandade.
Åt till lunch och avslutade med en god cigarett.

Det var värt.

Edit: Till Governor Andys försvar kan faktiskt påföras Från ovan sända. Men det är svagt egentligen.

Igår hamnade jag på Man In The Moon igen. Som alltid var det mina föräldrar som tog mig tid och, som tur är, pröjsade min nota.
Det var sverigeyra där. Det innebar alltså älgfärsbiff och Nils Oscar IPA på fat.
Dessutom, och det här gjorde kvällen rätt så underhållande, hade jag med mig Peter dit. Han var i Stockholm för tillfället, färdig med att leka och på väg mot allvar. Han är en rolig kille minst sagt.
Låt mig förtydliga: jag gillar honom som fan. Vi lärde känna varandra i gymnasiet, och blev fruktansvärt tighta när vi, strandade i England på praktik, upptäckte att vi båda delar en förkärlek för att sitta och peta på saker, jordnötssmör och absurda mängder öl.
Peter och jag träffades ganska tidigt på eftermiddagen igår, och ganska snart - efter en snabb fika och en liten promenad - reglerade jag min gamla ölskuld. Vi tog ett par vanliga starka på det där Café Hollywood eller vad det heter, en liten hörna i Gallerian är det i alla fall. Och jag måste säga att det var nog den bästa Spendrups Export jag druckit från fat. Seriöst, den smakade bra. Vida överlägsen den man får på exempelvis… Söderhof.
Där jag och Peter sedan hamnade, eftersom vi ville vara ekonomiska. Som det brukar bli.
Vi tog oss i alla fall till Man In The Moon sen och mötte upp med mina föräldrar där. Maten var underbar och ölen var helt fantastisk. Till efterrätt bad jag kyparen om en “mörk, karamellig och gärna lite söt öl; efterrättsöl liksom”.
Då kom han med en Kasteelbier Donker.
Herre jäklar vad den satt fint. Den var väldigt söt, 11% alkohol och luktade mäktigt. Tillsammans med en cigarett hade den varit perfekt, men tyvärr så får det väntat tills sommaren då jag kan ta mig en liknande på Bishops Arms, efter en rejäl laddning fish & chips (och var tänkte du att pengarna till det skulle komma ifrån, Martin? I det här landet kostar fish & chips inte £3.30 inklusive currysås.)
I alla fall, Kasteelen satt som en smäck och gjorde mig ganska snurrig. När jag kom hem mer eller mindre däckade jag direkt i sängen och vaknade för inte allt för länge sedan med en smak i munnen som påminde om as.
Jippie. Det verkar vara en ny sport för mig att fuldäcka och vakna senare med ett fall av “pappa har ätit riktigt dåliga räkor nu.”

Så just nu är jag mör, trött och allmänt hängig. Perfekt för två saker:
1) 1:a april. Hej, jag heter Martin, alla kommer lura mig idag.
2) Mer öl i kväll, med retorikfolk. Fast jag egentligen borde spara lite pengar. Men det löser sig.

Mina föräldrar släpade iväg mig till Man In The Moon (korsningen Tegnérgatan/Thulegatan) i kväll. Underbart. En Wisby pils, en hamburgare, och en pint Murphys röda.
Jag är back on track nu i alla fall. Lite lätt lullig, men definitivt tillbaka på banan.

Hamburgaren jag åt där var för övrigt fullständigt delikat. Och det var kikärtor i bönsalsan, vilka jag åt utan större problem. Yay me! Jag kanske faktiskt tål kikärtor, även fast jag har ärvt flera av min mammas allergier.
Det bådar gott för min vegan/fattig student-karriär.

Nu ska jag få i mig te och bli varm. Kanske kolla på The Wire på tvåan senare.
Mysigt. Och allt jag känner, alla riktigt jobbiga känslor, känns lite längre bort nu.

(Jag skriver det här medan min andra portion svalnar.)

Idag behövde jag snabb mat. Så jag uppfann en rätt. Säkert har många studenter före mig uppfunnit den i diverse olika former, men jag är förhoppningsvis först med att faktiskt formulera ett recept.
Vad du behöver:

• Gryta. Gaffel. Kanske en sked. Ett glas om du vill dricka något till.
• Kryddor - curry, spiskummin, chilipulver, cayenne, sambal, currypaste, sweet chili-sås, soja (jag använder japansk), vad fan du har hemma egentligen, bara det är starkt och smakar något. Och så en buljongtärning också.
• Nudlar. Äggnudlar eller glasnudlar eller snabbnudlar eller lyxiga färsknudlar eller vad som helst ärligt talat. Det funkar säkert med spagetti också.
• Bönor. Så länge de inte är i tomatsås funkar de.

Koka upp vatten. Langa i buljongtärning och kryddor. Koka.
Langa i nudlar. Koka mer. När det verkar lagom, langa i bönorna. Koka en stund till. Red soppan om du vill. (Pluspoäng om du hittar klumpar av redningen när du äter.)
Servera med billig läsk eller multivitamin”juice”, mer soja och sweet chili. Du har aldrig kryddat tillräckligt.

Helvetesnudlar, rond två. Here I come…

(Senare: Jag glömde. Jag tål inte bönor. AJ MIN MAGE. Seriöst, det här är inte kul.)