Jag har inte tid att blogga egentligen, men jag måste notera en liten och smått spektakulär upptäckt jag gjort de senaste dagarna. Det är så att en nära vän fyller år snart, och jag och några andra musikkunniga vänner tänker spela några låtar på hennes fest. De senaste veckorna har vi fått in ett par reptider, och bland annat plinkat loss på No Doubts Just A Girl och Red Hot Chili Peppers Otherside.
Det är just Otherside jag vill ta upp.
Jag har problem att spela den som originalet. Flea är en genial basist, inga tvivel om det. Han spelar basen som ett individuellt instrument och är sjukligt fingerfärdig och snabb. Han spelar dessutom på en betydligt mer lättspelad bas än vad jag gör (Music Man Stingray, tror jag, VS. Squire Jazz med halvdan bandning och lite glappig elektronik). Men - och det här är det stora men:et - det går att reducera allt hans finlir till några få centrala figurer.
Och dom rockar. Hårt som fan. Det låter bara sjukligt bra.
Faktum är att det är svårt att tänka sig ett alternativt sätt att spela när man inte lyssnar på låten samtidigt som man spelar. Refrängen: A, vandra ner till F via G, vandra till C på A-strängen via G, tillbaka till G. Rinse, repeat.
Versen: höga A på D-strängen, slide upp till E efter oktaven (7:e till 14:e bandet), slide tillbaka ner. Lika enkelt som genialt.
Det här verkar antagligen jäkligt förvirrande för alla som inte spelar bas, och även för alla basister som har någon form av skolning skulle jag tro. Men det är så pinsamt enkelt och självklart att det är svårt att spela fel. Låten flyter bara ut ur fingrarna.

Så fantastiskt. Helt jävla fantastiskt.