Jag vill förresten tipsa om en jävligt spännande premiär på Allhuset (vid Stockholms universitet) den 21:a. Det blir billig och jävligt god öl, schysst käk, och så lite mysiga happenings. Be there. Det kommer jag vara.

(Och kolla in länken till Allhuset, där finns tiderna och lite mer info.)

Praktiskt taget det bästa jag läst på länge:

man backar fanimig upp sina skribenter & står upp för yttrande- & pressfrihet. I annat fall bör man överväga att sluta som redaktör/ansvarig utgivare & söka jobb som orm eller valfritt annat ryggradlöst djur.

(från Blogg Dizz! - “Rör inte min Saki!-bloggen”)

Jag är lite ur form, annars hade jag skrivit något längre precis som utlovat. Men jag är lite mosig både i muskler och i hjärnan. Ni förstår, igår hjälpte jag min gode vän Bebben med lite skrivgöra. Efter det tog vi ett par öl och sen fick jag se lite ovanliga delar av universitetsområdet. Det var riktigt trevligt, minus känslan i kroppen idag. Varför blir jag så jäkla bakis hela tiden?

Anyway, det som står citerat ovan är praktiskt taget den största sanning jag sett på länge. Det är en ganska simpel sak som jag personligen tycker att alla förläggare, redaktörer och ansvariga utgivare borde ta till sig: om du en gång har sagt “OK” till att något publiceras så får du under inga som helst omständigheter ändra dig. INGA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER. Lagt kort ligger, har det en gång publicerats så är det - framför allt nu för tiden när saker kopieras, klistras in, cache:as och på andra sätt aldrig dör - för alltid publicerat och för alltid en del av din publikations historia. Deal with it.
Att ge ut en tidning är ett förbannat ansvar och om man ska vända kappan efter vinden så snart någon börjar gnälla är något in i helsike fel. En redaktör ska ha sin redaktions bästa i första hand, det allmänna samhällets bästa i andra hand. Och i tredje hand att aldrig någonsin böja sig för påtryckningar från lobbygrupper om vad som får tryckas och inte får tryckas.

EDIT: Jag kom att tänka på en grej. Kan det vara så att City, som varandes en totalt reklamfinansierad tidning, helt enkelt är rädda för att torska en massa pengar på att de har en “obekväm” krönikör på tidningen? Att det är därför de lägger sig platt för TRFs påtryckningar?
För fan. Om man nu är beroende av reklamintäkter har man bara två val egentligen:
a) ta in krönikor även från “obekväma” håll, backa sina krönikörer till 100% och hoppas att en rakryggad attityd går hem hos en majoritet av reklamköparna
b) undvika allt som kan verka stötande och strömlinjeforma tidningen så hårt det bara går

Varför bara dessa val? Jo, för som tidigare sagt: att inte stå bakom det man har publicerat är fegt, fegt, fegt. Och vi har redan nog med fegisar i politiken. Vi behöver dem inte i media också.