Just nu jobbar jag en hel del med nya projektet motpoler (snart motpoler.se), och då blir det inte så mycket skrivande här.
När motpoler väl är igång kommer jag bara posta mina mer akademiska utläggningar här. Resten av det jag skriver kommer hamna på motpoler. Läs!

En liten retorisk side-note angående Perssons “hej då”-tal igår kväll.
Han gjorde förvisso en concessio, ett erkännande om egen skuld, och följde den klassiska linjen purgatio i det att han “renade” sig genom att på förhand meddela sitt förestående tillbakadragande. Men vad viktigare var, han gjorde en helt klockren remotio criminis.
För att förklara, och nu citerar jag rakt ur papper jag fick på fortsättningskursen, innebär remotio criminis att man

Erkänner brottet men inte skulden. Exempelvis Adolf Eichman: “Jag var en soldat som lydde order.”

Vad var det då Persson sa? Jo, han sa att (s) förvisso förlorat under hans ledning, men att mycket av det berodde på att de hade behövt “en vecka till” på grund av det folkpartistiska spionaget. Alltså, visst att Socialdemokraterna gjort ett dåligt val under GPs styre, men det är inte hans fel eftersom Folkpartiets spionage saboterade en vecka av deras valrörelse.

Det blir mer intressant nu. För nu ser vi alltså att

Premiss 1: Socialdemokraterna behövde alla veckor av valrörelsen för att vinna valet.
Premiss 2: Folkpartistens spionage stal en vecka av valrörelsen för Socialdemokraterna
Slutledning: Folkpartistens spionage kostade Socialdemokraterna valsegern.

Men vad, i hela fridens namn, grundar Persson P1 och P2 på egentligen? Hur har han nått fram till den relativt exakta siffran “en vecka”? Slutledningen i sig är ju glasklar. Men det är själva underbyggnaden som är tveksam.
Som det heter på retorikspråk (i alla fall från min tid på grundkursen) så faller framför allt P2 på “oh yeah?”-testet. Det vill säga, att bemöta det påståendet med “Jaså? Hur kan det komma sig? Vad grundar du det på?” ger inga riktiga svar.
P1 däremot, är något helt annat. Jag vill närmast kalla det för en belastad tes, ungefär samma sak som “Att dö i tuberkulos är inte en rolig död” eller “Vi vill skapa ett bättre Sverige”. En nonsensfras, totalt tom på innehåll eftersom den är så allmängiltig. Vem vill inte skapa ett bättre Sverige? Vem vill dö av att hosta upp sina lungor?
Självklart behöver ett parti all tillgänglig tid valrörelsen för att vinna valet.
Men frågan är om en vecka gör till eller från. Frågan är om det hade betytt något som helst för (s) valresultat. Frågan är, framför allt, till vilken grad Folkpartiet utnyttjade de illegalt inhämtade uppgifterna, och vad det i så fall hade för någon reell impact på Socialdemokraternas förmåga att få ut sitt budskap.

Valvaka hos Jonte igår. Fresh. Inte direkt festligt men rätt så mysigt.
Maktskifte. Jag orkar inte ens tänka på vad det eventuellt kan innebära. Det känns mest spännande, lite som en utmaning. Typ “hur sköter de sig nu då, när de fått som de ville?”
Det är för tidigt att ens tro någonting. Men alla vänstermänniskor har ju redan börjat packa väskorna för att emigrera till Nordkorea, verkar det som. Huja.

Intressanta observationer:
Leijonborg var direkt tankad när SVT intervjuade honom på (fp)s valvaka. När han väl kom till studion hade han lugnat ner sig.
Göran Persson drog fram en kudde och satte sig på när han skulle intervjuas. Rövkörd av alliansen? Bara lite stel? Träsmak från den inte-så-ståndsmässiga valvakan? Hedersdoktor och Godsägare Persson hade kanske föredragit att fira på Riche med (m) egentligen…?
Av alla alliansens partiledare är det bara Maud som inte ser direkt kåt ut när någon av de andra talar, verkar det som. Speciellt Reinfeldt får något fuktigt i blicken.
Ohly är fortfarande en av de softaste partiledarna. Han personifierar den attityd som är bra med vänstern. Framåtandan, hoppet, drömmen om ett rättvist samhälle. I dig that. Och om han inte lever upp till sitt löfte om att leda en stark opposition de närmsta fyra åren, då jävlar…

Sammantaget, jag vill se en stark opposition. Jag vill ha strider på kniven. Den nya oppositionen ska få känna på hur det känns att inte ha regeringsmakten, och alliansen ska inte ha en chans att bli bekväma i sin nya position.
Vad det här landet behöver är riktigt tunga politiska möten.

(Det enda som skrämmer mig, egentligen, är att lallare som Osynliga partiet nu antagligen anser att de står i direkt opposition till hela samhället. Eftersom sossarnas Sverige var så pass illa att det verkade berättigat att använda våld mot statsmakten fasar jag för vad de där idioterna känner nu när det är borgarna som styr.)

Jag överväger att ändra inriktning på den här bloggen lite, och faktiskt ägna lite mer tid åt att seriöst granska politiken de närmsta fyra åren. Men vi får se. Antagligen kommer jag inte ha energi till det, eller så kommer jag kanske starta en helt annan blogg för det ändamålet. Vi får se, helt enkelt.

Johan Ingerö idag:

Kvällens utfrågning av Lars Leijonborg kan bli dramatisk. Mycket kan hända. Jag gissar att Lars legat i hårdträning och det är strängt taget hans sista chans att prata sakfrågor i denna valrörelse. Hur mycket av utfrågningen som kommer att ägnas åt sapnet är en knivig fråga, inte minst för SVT. Å ena sidan är frågan så stor att den skuggar det mesta som händer just nu. Å andra sidan har SVT ett ansvar att penetrera sakfrågorna, och det tar faktiskt en hel del tid.
(…)
En joker i leken är ju huruvida sossarna kommer att släppa något under kvällen för att ytterligare dra undan mattan för fp-ledaren. Min instinkt säger mig att de kommer att spela ut något kort under kvällen, men vad det i så fall består i är givetvis svårt att veta.
(…)
Sossarna inser måhända inte att de dragit för stora mediala växlar på skandalen.

Så jäkla sant. Hur sossarna hanterar den här situationen kommer i princip bli avgörande för hur slutspurten i valrörelsen ser ut. Om de fortsätter att trycka på hela SAP.net-affären kommer utgången av valet verkligen vara totalt oberäknerlig. Vi har en sida som ljuger och begår brott, ja, men samtidigt har vi den andra sidan som uppenbarligen gottar sig otroligt mycket i andras olycka. Vem ska man rösta på? (Why do I care? Jag har egentligen bara “en” “sakfråga” för ögonen so far.)

För att citera Henrik Alexandersson:

Var det inte (s) partisekreterare Marita UIvskog som i våras sade att hon visste att det skulle bli en smutsig valrörelse? Nu börjar det luta åt att man kanske borde tagit ordet “visste” bokstavligt.

Men smutsen verkar inte bara komma specfikt från Folkpartiet… snarare från alla håll. Den typ av skadeglädje som sossarna ägnar sig åt just nu är ur många väljares perspektiv antagligen kolera till Folkpartiets pest.

Det kommer bli ett lite konstigt val i år, känns det som…

Jag vill förresten tipsa om en jävligt spännande premiär på Allhuset (vid Stockholms universitet) den 21:a. Det blir billig och jävligt god öl, schysst käk, och så lite mysiga happenings. Be there. Det kommer jag vara.

(Och kolla in länken till Allhuset, där finns tiderna och lite mer info.)

Praktiskt taget det bästa jag läst på länge:

man backar fanimig upp sina skribenter & står upp för yttrande- & pressfrihet. I annat fall bör man överväga att sluta som redaktör/ansvarig utgivare & söka jobb som orm eller valfritt annat ryggradlöst djur.

(från Blogg Dizz! - “Rör inte min Saki!-bloggen”)

Jag är lite ur form, annars hade jag skrivit något längre precis som utlovat. Men jag är lite mosig både i muskler och i hjärnan. Ni förstår, igår hjälpte jag min gode vän Bebben med lite skrivgöra. Efter det tog vi ett par öl och sen fick jag se lite ovanliga delar av universitetsområdet. Det var riktigt trevligt, minus känslan i kroppen idag. Varför blir jag så jäkla bakis hela tiden?

Anyway, det som står citerat ovan är praktiskt taget den största sanning jag sett på länge. Det är en ganska simpel sak som jag personligen tycker att alla förläggare, redaktörer och ansvariga utgivare borde ta till sig: om du en gång har sagt “OK” till att något publiceras så får du under inga som helst omständigheter ändra dig. INGA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER. Lagt kort ligger, har det en gång publicerats så är det - framför allt nu för tiden när saker kopieras, klistras in, cache:as och på andra sätt aldrig dör - för alltid publicerat och för alltid en del av din publikations historia. Deal with it.
Att ge ut en tidning är ett förbannat ansvar och om man ska vända kappan efter vinden så snart någon börjar gnälla är något in i helsike fel. En redaktör ska ha sin redaktions bästa i första hand, det allmänna samhällets bästa i andra hand. Och i tredje hand att aldrig någonsin böja sig för påtryckningar från lobbygrupper om vad som får tryckas och inte får tryckas.

EDIT: Jag kom att tänka på en grej. Kan det vara så att City, som varandes en totalt reklamfinansierad tidning, helt enkelt är rädda för att torska en massa pengar på att de har en “obekväm” krönikör på tidningen? Att det är därför de lägger sig platt för TRFs påtryckningar?
För fan. Om man nu är beroende av reklamintäkter har man bara två val egentligen:
a) ta in krönikor även från “obekväma” håll, backa sina krönikörer till 100% och hoppas att en rakryggad attityd går hem hos en majoritet av reklamköparna
b) undvika allt som kan verka stötande och strömlinjeforma tidningen så hårt det bara går

Varför bara dessa val? Jo, för som tidigare sagt: att inte stå bakom det man har publicerat är fegt, fegt, fegt. Och vi har redan nog med fegisar i politiken. Vi behöver dem inte i media också.

Jag minns när jag gick i högstadiet. I min klass fanns en turk och en (halv-)armenier. Snacka om spänt läge emellanåt…

Men sånt får man inte prata om. Gud nej. Då kommer Turkiska riksförbundet och jävlas med en.
Herre jösses.
Och det blir bara bättre och bättre…

Jag skriver mer om det här senare, och brer på med den retoriska teorin. Finns säkert lite att gräva upp i det där söta öppna brevet till City. Nu ska jag röka och dricka kaffe innan seminariet börjar.

(Bonusfråga: Vilket annat lands regering och intresseorganisationer har en tendens att förväxla kritik mot politik eller folkopinion med fördomsfulla och/eller rent rasistiska uttalanden…? Snälla, jag orkar inte att man inte kan skilja på sak och person.)