Min far fick den till slut i posten från USA. Jag var inte sen att sno den.
Fy helsike vilken bra skiva. Tight band, bra låtval och dessutom är allting lagt live, inga overdubs, inga omtagningar. Och bandet lyckas göra det perfekt.
Sånt här påminner mig om varför jag älskar bluesrock. För att det är en musikstil som på basis av ganska enkla ackordföljder, melodier och teman i texterna bygger otroligt bra låtar (en annan av skivorna min far fick i samma beställning innehåller en version av Hoochie Coochie Man framförd av The Downliners Sect. Det ni!)
För att det är en musikstil som väldigt mycket fokuserar på livesituationer och att sätta låten perfekt varje gång.
Och dessutom är det en musikstil med en tradition som låter artisterna leva någerlunda på sin musik - som framförare av den kväll efter kväll, hederligt arbetande musiker, inte som skivartister.

Men, musikpolitik aside, det här är en fantastisk skiva. Jag skulle säga “köp den!” om jag visste var den fanns till salu i Sverige, men de flesta som saknar en knäpp pappa av min käre faders kaliber eller ekonomiska resurser att göra en liknande beställning från staterna själv får nog helt sonika leta upp den på ett fildelningssystem av något slag.