Folkpartiet kör en intressant affischkampanj på stan just nu. Väldigt intressant, speciellt som den ärligt talat lyckas med att skrämma skiten ur mig.
Det här anser de skall vara framtidens rubriker:

Varför gör den här affischen mig så rädd när deras andra affischer om Nobelpris och undersökningsresultat om skolan inte lyckas?
Ganska enkelt egentligen: den är så in i helsike självgod. Och inte nog med det, den innehåller några riktigt obehagliga presuppositioner. T.ex. att vi utan folkpartiets buggningsförslag inte kommer gripa några narkotikabaroner eftersom hela bunten har börjat kalla sina högkvarter för redaktioner och därmed kommit undan lagens långa arm.
(Det är olagligt att bugga bl.a. medieredaktioner, av förståeliga demokratiska skäl. Därför vill Folkpartiet att man skall kunna bugga sagda lokaler, eftersom det självklart gömmer sig massor med narkotika och annan organiserad brottslighet bakom den de facto tredje maktens fasader.)
Men, vad hände med normalt polisarbete som att faktiskt spana på skurkarna och förhöra folk tills de golar?
Sen antas det också att det här fiktiva gripandet möjliggjordes av Folkpartiets buggningslag och endast Folkpartiets buggningslag. Clever. Återigen: vad hände med span och förhör? Vad hände med solitt välfinansierat polisarbete?
Men det är klart, gammalt hederligt polisarbete ger inte staten samma makt över medborgare och media. Jag börjar tamejtusan tro att det är vad det egentligen handlar om. Makt.

Utöver detta ger det en minst sagt fadd smak i munnen att reklamen tar formen av en löpsedel. Tänk efter en stund. Ponera att detta faktiskt är en löpsedel. Vari ligger felet? Vad är det som svider i ögonen…?

Just det.

Ett politiskt parti klappar sig självt på ryggen på löpsedeln till en tidning som under namnet bär partiets logotyp.

Det om något får mig att må illa. Att ifrågasätta vad fan Folkpartiet sysslar med just nu. Att ifrågasätta varför de kallar sig Folkpartiet Liberalerna och deras ungdomsförbund kallar sig Liberala Ungdomsförbundet när deras politiska reklam praktiskt taget lånar estetik och idéer från totalitära stater.

Vill vi ha de här typerna i riksdag eller regering till vintern?
Å andra sidan, vill vi ha sossarna kvar efter valet? Pest eller kolera…

(Henrik Alexandersson publiecrade bilden som fick mig att tända till och skriva det här, även fast jag sett den på stan tidigare.)