…eller vice versa? Tillbringat på tok för lite tid på Internet och allt för mycket tid ute i friska luften den senaste tiden. När det är med lockande att sitta på Nicoles balkong och läsa (i och för sig i samband med ett nikotinintag i hästväg, men i alla fall) än att sitta och höka framför teven eller någonting är det ju lite konstigt ställt med mitt i normala fall utomhusfientliga jag.

Sweet Jesus, jag borde skriva något om hela den här Libanon-Israel-soppan, men jag orkar inte ta tag i världspolitiken just nu.
Möjligtvis bara en stilla observation:
för varje år som går blir jag mer och mer rädd när något sånt här händer. 2001 blev jag arg men inte nämnvärt rädd när det kraschades flygplan och Afghanistan åkte på stryk. När Irak var nästa att smaka bomberna blev jag lite mindre arg och lite mer rädd. Och nu när Libanon får ta skiten gör det i princip bara ont i själen.
Jag skiter saker som folkrätt och rätt till självförsvar egentligen; man ska inte döda varandra, end of story.