Det finns ingen rätt ände att börja i egentligen. Jag skulle vilja vänta med att skriva det här tills jag har bilderna framkallade, men det får väl bli ett uppföljningsinlägg helt enkelt.
Jag är usel på att berätta saker, speciellt i kronologisk ordning, men det fanns några riktiga höjdpunkter:

• Tokdansa i dammet till Phoenix.
• Gemenskapen på vår del av pissberget. Det var inte ett planerat camp men det blev mer eller mindre ett camp i alla fall. Vi hade till och med ett partytält i några timmar - tills det blåste bort.
• Våra grannar och deras sexuella eskapader - speciellt när Victor (Viktor?) stack ut huvudet ur tältet och frågade om vi hade cigg att bjuda på. Om vi hade två cigg, förresten.
• Tiger Lou på Pampas och att se Sebbe så totalt lycklig och röjande. Scenen var för stor för ett band som Tiger Lou, men det var fan bra i alla fall.
• Petter och alla hans gäster. Och Thomas Rusiak! (Hornstull! Ett-ett-sju!)
• Max Peezay och alla hans gäster. Och Mackan körde 100:- precis som vi hoppats.
• Monday Bar-grejen och poptjejen som till slut fick iväg mig dit. Det var ren lycka i några timmar.
• När jag stod utanför SUMO:s set på Atlantis och pissade och frågade mannen bredvid mig om han var fotograf. “Varför tror du det?” “Du har en riktigt stor väska.” “Ah, jo, jag har laptop och sånt i den. Jag har varit och spelat.” “Åh fan, var då?” “Den där Ström i P2-grejen.” “Jaså? Det var som fasen. Och du heter…?” “Håkan Lidbo.” CHOCKEN!
• Nästan somna till Brian Jonestown Massacre - som ändå var sjukt bra. Fast jag bommade nästan hela spelningen för att gå tillbaka till tältet och slagga istället.
• Den snälla läkaren i läkartältet som tog hand om Nicole när hon fått solsting och dessutom gav mig ett skavsårsplåster.
• Killarna som breakdansade utanför Målet första kvällen vi var där. Det var kallt men de höll verkligen värmen uppe.
• Oskar, Fredrik och Ludde, de av våra tältgrannar som nog gjorde mest för stämningen. De langade peppen till hundra procent utan att det någonsin blev jobbigt.
• Sjöström - världens bästa stol. Nicole fick med honom hem till och med!
• Detta eviga spelande av Electric Six - Gay Bar. Och ständiga sjungandet av refrängen.
• Bergsprängaren Berra. Idis och Sirps hade verkligen gjort en fantastisk investering där. Även om han vägrade att spela In Flames av någon anledning.
• Sponstälten. De var inte fantastiska, men de dög. Och var gratis. Men tvåmannatält?! I helsike heller.

Det finns egentligen en massa klagomål också. Jag hade helst sluppit dammet, den värsta hettan, att bli sjuk (av damm, pollen, infektion eller en kombination vet jag inte än), oron när Nicole säckade ihop av solsting, de få människor som hade riktigt usel attityd och sågs till ibland. Att tappa programmet på Cardigans, att aldrig gå på Diplo VS. A-Trak, att missa en stor del av SUMO, att aldrig komma iväg till Hässleholm är också saker jag gärna hade undvikit.
Sen kommer allt med svartsjuka, irritation, trötthet, svett, att bränna sig i solen, att bränna för mycket pengar… men det är ändå småsaker egentligen.

Huvudsaken är att Hultsfred ‘06 var en lång fest för mig, och inte en lätt utdragen plåga med vissa ljuspunkter som det var ‘04.
Nästa gång jag åker ska jag nog vara lite mer organiserad och helst åka bil ner. Men det här var tamejtusan riktigt fint.
(Bilder kommer senare, som sagt.)