[Det här får bli ett utkast till en längre artikel om var retorikens domäner möter fildelningsdebatten. Publicerar det för kommentarerna, lite peer review - så ha åsikter för guds skull!]
Efter lördagens demonstration har jag tänkt mycket på vilken roll retoriken kan spela i hela pirat- och fildelningsfrågan. Det är väl mitt ständiga intresse just nu, med tanke på att b-uppsatsen trots att den slet ordentligt på mitt psyke har gett mig väldigt blodad tand för att undersöka retorikens utsträckning och möjligheter. Utan att riktigt kunna förklara det just nu har jag en känsla av att retoriken kan vara en användbar vetenskap för att diskutera saker som upphovsrätt och kreativitet - och de mentala mekanismer som orsakar så mycket förvirring i de här frågorna.
Till exempel är retorik nyckeln till diskussionen om hur metonymiska glidningar hela tiden smyger sig in i språket och förvränger vad vi försöker säga - för att inte tala om vad det gör med vårt tänkande. Allt tal om Internet som en person, ett egennamn, är ett bra exempel på detta. Både pirater och antipirater, fast mer de senare än de förra, brukar glömma bort att Internet faktiskt i slutändan handlar om ett antal kopplingspunkter som kopplar ihop individer. Just dessa individer är de som i slutändan utgör Internet. Privatpersoner som bloggar, laddar upp och ned filer eller kör sina egna servrar likväl som IT-tekniker, serveradministratörer och andra bestämmer i slutändan vad som faktiskt är tillgängligt på Internet. Och där är just den intressanta poängen: Internet är en samling individer, precis som andra antropomorfiseringar som Marknaden och Samhället, och därför av sin natur omöjligt att stänga ner eller tysta. Så länge det finns två individer som vill dela filer kan de med all sannolikhet göra det - och i många fall under myndigheternas, MPAAs, IFPIs och andras radar.
The Pirate Bay är ett exempel. Det finns tillräckligt många med tillräckligt bra kontakter som vill ha den tjänsten på Internet för att ett koordinerat tillslag från svenska polisen inte skall stoppa fildelningen i mer än tre dagar. Det är det perfekta exemplet på en situation som, om media på allvar skulle lägga vantarna på den, automatiskt skulle förvandlas till Internet vill ha The Pirate Bay.
Det viktiga att minnas är att det inte är Internet som vill det. Det är individer som vill fortsätta dela filer, fortsätta sprida saker de gillar, fortsätta dela med sig av sin förståelsehorizont till andra.
Vad jag vill peka på är att retoriken inte bara har ett värde för att identifiera de fallasier och fula knep respektive sida gör sig skyldiga till (APB är till exempel förtjusta i slippriga-slänten-argumentation), men att den också är användbar för att hantera tankarna och filosofera kring vad fildelning egentligen innebär.
Dagens retorik - eller snarare, den antika retoriken vi börjar ta tillbaka och vidareutveckla - handlar lika mycket om talandet som om tänkandet. Våra ord är vårt tänkande, vårt tänkande styr våra ord; våra handlingar styrs av våra tankar och våra ord är handlingar och samtidigt tankar. [Jag vet inte hur stringent det där blev, men det håller på sätt och vis ihop för mig just för tillfället.]
Det här är helt enkelt bara början på mycket djupt tänkande.