De den senaste veckan har bara varit trubbel. I’m just bad news, baby I’m bad news, etcetera.

Uppsatsstress tills jag nästan kräkts, ett kaosartat (och ett lugnare) besök på Popaganda, kämpande med problemlösningskursens oöverskådliga textmassor. Inte direkt så jag har känt att jag haft tid att blogga. Eller något att skriva mer än bara gnäll.
Nu är jag i alla fall förhoppningsvis en smula tillbaka på banan. Uppsatsen är i stort sett färdig förutom att den saknar titel och sista PL-seminariet är i morgon. Allt som fattas sen är att skriva min examinationstext och förbereda mig för diskussionen kring den, och det ska vara klart först nästa onsdag eller så. Det är med andra ord ganska gott om tid för att skriva fyra-fem sidor.
När seminariet i morgon är klart har jag bara kvar att hitta en titel till uppsatsen, skriva ett abstract, skriva ut och lämna in den.
Sen är det färdigt. Bara att vänta på opponeringen, och skriva på PL-examinationen. Efter problemlösningens erfarenhetsutbytesseminarie och opponeringen på uppsatsen… är allt färdigt. Allt.

Det är en ganska läskig tanke. Vad fasen skall jag ägna min sommar åt? Visst, det är min problemlösning, men i helsike att trädgårdsjobb ska hålla mig upptagen i flera månader.

Men på ett vis tror jag att ett uppehåll, ingenting att göra över huvud taget, faktiskt är vad jag behöver. Jag har problem med stress. Jag har problem med mig själv. Att ta det lugnt under sommaren är nästan precis vad jag behöver.

Det blir nog okej, på ett eller annat vis.

(Med all sannolikhet postar jag mitt nästa inlägg någon gång efter den 8:e juni.)