Vad skönt. Jag har en skitsnygg-dag. När jag väl fick på mig kläder jag var bekväm i insåg jag hur galet snygg jag är.
För att citera Petter - checka min stil:

(Klicka för större version, förstås. Ni får också ursäkta om kortet är lite mörkt, det är min kamera som inte hanterar motljus eller sidoljus speciellt bra. Men vad ska man vänta sig av en kamera som får plats i byxfickan?)

Som en liten bonus:

Kattmonster!
(Den här blir jättestor och innehåller massor av katter om man klickar på den.)

Jag frekventerar inte Playahead. Idag på morgonen tänkte jag att jag skulle kolla in sidan för att se om någon skrivit till mig under de två månader jag inte varit inloggad.
Och det fick mig att inse vilka underbara nördar som faktiskt driver de flesta communities.

Förstasidan ser ut så här:

Klicka för förstoring.

Ser ni?

Om inte, och ni har ett konto, så logga in.
Eller titta här i stället:

Som vanligt, klicka för större.

Förstår ni vilken hög nivå av humor det här är, egentligen?
Jag tyckte i alla fall det var roligt klockan halv åtta på morgonen.

Igår hamnade jag på Man In The Moon igen. Som alltid var det mina föräldrar som tog mig tid och, som tur är, pröjsade min nota.
Det var sverigeyra där. Det innebar alltså älgfärsbiff och Nils Oscar IPA på fat.
Dessutom, och det här gjorde kvällen rätt så underhållande, hade jag med mig Peter dit. Han var i Stockholm för tillfället, färdig med att leka och på väg mot allvar. Han är en rolig kille minst sagt.
Låt mig förtydliga: jag gillar honom som fan. Vi lärde känna varandra i gymnasiet, och blev fruktansvärt tighta när vi, strandade i England på praktik, upptäckte att vi båda delar en förkärlek för att sitta och peta på saker, jordnötssmör och absurda mängder öl.
Peter och jag träffades ganska tidigt på eftermiddagen igår, och ganska snart - efter en snabb fika och en liten promenad - reglerade jag min gamla ölskuld. Vi tog ett par vanliga starka på det där Café Hollywood eller vad det heter, en liten hörna i Gallerian är det i alla fall. Och jag måste säga att det var nog den bästa Spendrups Export jag druckit från fat. Seriöst, den smakade bra. Vida överlägsen den man får på exempelvis… Söderhof.
Där jag och Peter sedan hamnade, eftersom vi ville vara ekonomiska. Som det brukar bli.
Vi tog oss i alla fall till Man In The Moon sen och mötte upp med mina föräldrar där. Maten var underbar och ölen var helt fantastisk. Till efterrätt bad jag kyparen om en “mörk, karamellig och gärna lite söt öl; efterrättsöl liksom”.
Då kom han med en Kasteelbier Donker.
Herre jäklar vad den satt fint. Den var väldigt söt, 11% alkohol och luktade mäktigt. Tillsammans med en cigarett hade den varit perfekt, men tyvärr så får det väntat tills sommaren då jag kan ta mig en liknande på Bishops Arms, efter en rejäl laddning fish & chips (och var tänkte du att pengarna till det skulle komma ifrån, Martin? I det här landet kostar fish & chips inte £3.30 inklusive currysås.)
I alla fall, Kasteelen satt som en smäck och gjorde mig ganska snurrig. När jag kom hem mer eller mindre däckade jag direkt i sängen och vaknade för inte allt för länge sedan med en smak i munnen som påminde om as.
Jippie. Det verkar vara en ny sport för mig att fuldäcka och vakna senare med ett fall av “pappa har ätit riktigt dåliga räkor nu.”

Så just nu är jag mör, trött och allmänt hängig. Perfekt för två saker:
1) 1:a april. Hej, jag heter Martin, alla kommer lura mig idag.
2) Mer öl i kväll, med retorikfolk. Fast jag egentligen borde spara lite pengar. Men det löser sig.