Jag känner mig totalt låst. Har försökt arbete på analyserna för uppsatsen, men eftersom både jag och Åsa är sjuka och Åsa dessutom är någonstans nere i södra ändan av landet är det svårt att uppenbara arbetsmoral, och än svårare att få kreativ feedback.
Tror att jag har hittat någonting att arbeta utifrån nu, några idéer jag kan utnyttja, men vi får se. Har ett ton med texter att läsa tills på onsdag. En del av dem är intressanta, en del av dem känns bara jobbiga.

I kväll är det den där piratfesten (info: 1,2,3) på Café Edenborg. Frågan är om jag orkar gå dit. Jag känner mig så mör i hela kroppen - för att inte tala om hjärnan - och kanske vore ett till solitt block sömn att föredra framför att festa. Både för plånboken och för hälsan, ärligt talat.

Men det känns ju en smula värt faktiskt.
Om jag bara får ordning på skallen (och hittar på något sätt att hålla mig varm hela kvällen med bara kavajen på mig) tills dess kommer det nog bli riktigt skoj.

Och just det, bara för “pirat”-frågans skull. Att söka på flickr med det jag senast matade in i sökfältet i Firefox:

(Foto: Jo Divestar, 2006. Some rights reserved.)

Jag börjar tycka om flickr och Creative Commons mer och mer faktiskt.

Vi har precis avslutat ett seminarie med en lärare (som får förbli anonym) som seriöst skrämde skiten ur mig. Genomträngande blick, otroligt intensiv framtoning och framför allt ett tonfall som fick en att känna att allt han sa var en kuggfråga och att han var mycket missnöjd med det svar han fick.
Jag blev livrädd. Sen höll jag på att somna. Sen blev jag livrädd igen.
Jag sjabblade ihop vårt föredrag rejält genom att babbla loss och tappa tråden ett par gånger. Jag fällde förvirrade kommentarer genom hela seminariet. Jag blev helt enkelt satt totalt ur balans av hans beteende.

Men: jag, Per och Bivald fick det stora nöjet att köpa wienerbröd och kaffe på Mondo, en efter en. Det finns någon graciös tönthumor i att tre personer efter varandra beställer samma sak.
Det var en riktigt god fika. Dansk frukost, som Per sa. Kaffe, wienerbröd och en cigarett.
Good times. Man kunde till och med sitta ute i solen.

Det här tangentbordet gör mig tokig. Nu tänker jag lämna Södertörn. Jag ska vara hos Åsa på Kungsholmen i morgon någon gång strax före tio. Jag behöver verkligen sova.
B-uppsats, you are slowly killing me.

Jag har inte haft mycket att skriva på ett tag, för jag har inte haft så många intressanta tankar den senaste tiden. För mycket giraffspråk och annan problemlösning på hjärnan, tillsammans med en b-uppsats i sin linda.

Lovar att försöka styra upp det här snart. Det kommer nya artiklar, jag måste bara… ta mig tiden att skriva, helt enkelt.
Fler ursäkter än så har jag inte.

Återigen händer det. Som vanligt. Jag börjar hoppas, sen blir jag besviken.
Det är det här med erkännande, att få veta att den lilla marginella grupp jag tillhör faktiskt existerar. Faktiskt syns. Uppmärksammas.
I värsta fall att vi åtminstone hörs.

Insändare i DN idag: Det är inte bara unga tjejer som skadar sig själva
Med hopp i hjärtat läser jag rubriken. Inte bara unga tjejer som skadar sig själva. Underbart. Det tas äntligen upp i en stor insändare i DN att även vi andra som gör det finns.

Jag är hoppfull och glad i tio sekunder, tills jag läser inledningen av insändaren och inser att jag läste rubriken helt fel.
Det är inte bara unga tjejer som skadar sig själva.
Även medelålders kvinnor gör det.

Om jag hade orken skulle jag skriva en lång, detaljerad insändare. Förklara min situation som totalt utanför mediers och till och med forskningens fokus. Jag kanske gör det någon dag.
Killar skär sig. Killar bränner sig. Killar utnyttjar samhällets normer och dynamik och medvetet sätter sig i situationer där de blir skadade: slagsmål, Jackass-stunts, olyckor.
Men vi finns inte. För det handlar alltid om tjejerna i de här sammanhangen. Det handlar om de stackars flickorna.
Ibland blir jag rent av rädd för den offermentalitet som omgärdar ämnet.

Tolka mig inte fel, det är bra att tjejernas problem uppmärksammas. Det ligger jävligt mycket press på tjejer i dagens samhälle.
Fel. Det ligger jävligt mycket press på människor i dagens samhälle. Press som inte alla klarar. Som utvecklas till självförakt, självskadande.
Att agera utåt, i stället för inåt, kan vara minst lika självskadande. Destruktivt beteende riktat mot en själv behöver inte betyda att man själv gör det.
Destruktivitet är destruktivitet.

Jag önskar bara att alla vågade se.

Jag fick en intressant idé på vägen hem från skolan nu. Kom på att jag fick mycket lättare att definiera exakt vad jag vill att b-uppsatsen (under förutsättning att Åsa inte vill annorlunda, det vill säga) ska handla om när jag fick diskutera det med andra. Man har alltid mycket lättare att formulera sina tankar när man får diskutera dem med någon, i min mening.
Och då slog det mig på vägen hem att det är ju många som skriver uppsatser, arbeten, avhandlingar, hemtentor och så vidare hela tiden på Södertörn. En majoritet av dessa har antagligen nytta av att bolla sina idéer.
Men visst vore det en häftigt om de kunde bolla idéerna inte bara med en eventuell uppsatspartner, med deras handledare och med de andra som skriver i det ämnet just då? Visst vore det riktigt kreativt och tvärvetenskapligt om de fick bolla idéerna fritt mellan studenter i olika ämnen på olika nivåer?

Alltså kom idén om agoran. Agoran var torget i Aten där man framför allt bedrev handel. Där gick också många av den tidens filosofer - i alla fall enligt de bevarade berättelserna - runt och filosoferade, diskuterade och föreläste. Det hölls tal, små seminarier och studiecirklar.
Visst vore det ganska häftigt att skapa något liknande, i alla fall en dag om året, på Södertörns campus?
Ett forum där alla fritt kan diskutera idéer och tankar, delta i seminarier och lyssna till föreläsningar, och kanske dessutom bedriva ett visst mått av loppisverksamhet?
En fridag när man kan kicka idéer om sin c-uppsats i företagsekonomi med inte bara FEk-studenter, utan med retoriker, pedagoger, filosofer och medievetare.
Där man kan lyssna till en paneldiskussion om ekonomisk utveckling där naturvetare, genusvetare och journaliststuderande deltar - och de deltar dessutom som ett led i deras egna studier!
Där en uttröttad och fastkörd retorikstudent kan få nya idéer till sin magisteruppsats under en föreläsning om jämställdhetspolitik i Baltikum.

Det här är en dröm och ett litet pet project jag vill utveckla vidare i tanken. Chansen är överhängande att det aldrig blir verklighet, men det är onekligen en mycket kittlande tanke.
Tvärvetenskaplig, fri och kreativ. Det är ju trots allt ledord som högskolan vill arbeta efter.

Eller inte riktigt pank egentligen, bara så nära pank man kan komma utan att det går ekonomisk nöd på en. Det suger lite, med tanke på att en kompis har inflyttningsfest i morgon och jag har ett stort behov av att fika med folk just nu. Den 25:e är allt för långt bort.
Som en vis man sa, “det finns alldeles för mycket månad kvar i slutet av pengarna.”
Jag får lösa det på något vis. Just nu funderar jag bara på om planerna skall inkludera fulöl eller nykterhet. Det är ett ganska svårt val i och med att båda sakerna känns lika oattraktiva i festsammanhang. Jag gillar min goda öl, dammit!

Jag vill egentligen hem och sova, eller i alla fall slökolla på film, så jag begriper för mitt liv inte varför jag sitter kvar här i skolan även fast vi är klara sedan länge med kamratarbetet.
Nu är det i alla fall utrett delvis vad Aristoteles menade med praktisk klokhet, och det känns ju bra.
Vi myntade också ett nytt uttryck: lingontrappan. Som i “och sen halkar han nerför lingontrappan.” Frågan är exakt vad det betyder, men det betyder i princip att någonting går radikalt utför, snabbt och hårt.
T.ex. vissa av Aristoteles resonemang.

Bebben får bära hundhuvudet för det hela. Det förtjänar han.

Okej, vem känner jag som är syndikalist? Idag fick jag hem ett nummer av Arbetaren, men jag vet inte varför. Det finns en kupong i tidningen för att skicka ett gratis provex till någon, så jag antar att det är på den vägen jag fått tidningen, men jag förstår inte vem som beställt det.
Är det Jennifer? Hon är ju lite syndikalist och sånt där.
Är det Anneli? Hon intervjuade syndikalister härom dagen.
Är det Nubbe? Han tycker säkert att det är jättekul att beställa saker till folk.
Är det Ida? Hon skulle säkert kunna fylle-beställa Arbetaren åt alla hon känner.
Är det någon av mina konstiga släktingar? Det vore inte underligt om min morbror tyckte att jag behövde lite “riktig läsning”.
Är det rent av kanske min egen mor? Hon tycker ju ibland att jag borde göra något vettigare av mitt liv än att plugga så förment mycket.

Jag har många misstänkta, men ingen jag direkt kan peka ut.
Intrigerna tätnar…

Inom argumentationsläran finns något som kallas för fallasier. De är tankefel eller medvetna tankeskutt som leder till logikfel i argumentationen - dock utan att den uppfatttas som felaktig.
Exempelvis:
Den slippriga slänten/sluttande planet: “Om vi gör A leder det till B som leder till C som gör att D… och sen går allt åt helvete.”
Partiska beteckningar: Att exempelvis först säga “du är snål” och senare “jag är sparsam”. Samma sak, olika ord och framför allt olika värdering.
Obestyrkta påståenden/presuppositioner: Att anta något och uttrycka det som om det var ett vida accepterat faktum som alla känner till. Exempelvis klassikern “regeringens misslyckade skolpolitik”.

Här är något riktigt intressant jag hittade. En av de roligare fallasierna, kallad helt enkelt fel tes.
Situationen är den senaste månaden, Aftonbladets debattsidor. Först skrevs en artikel om ett “datorspel” där man (bland annat) kan agera hallick. Redan den insändaren är egentligen ett exempel på en förhastad slutledning, ännu en rolig liten fallasi…
I alla fall, artikeln talar om att man borde förbjuda dylika spel för att skydda barnen, etcetera etcetera.
Sedan skrevs ett svar, som raljerar långtgående om datorspel som kultur, att vi har bra reglering med åldersgränser på svenska datorspelsmarknaden och att det kanske “är höstens val som spökar” i den ursprungliga artikeln.

Nu, alltså, kommer det verkligen intressanta.
För i artikel #1 var tesen något i stil med: “barn måste skyddas mot datorspel som saknar respekt för mänskliga värden.”
Artikel #2 argumenterar snarare mot en tes i stil med: “förbjud datorspel, de är farliga för våra barn.”
Och alltså kan vi konstatera att den andra artikelns författare troligtvis inte har så mycket på fötterna, men fortfarande vill besvara artikeln.

(Faktiskt är det jäkligt svårt att argumentera mot en tes som den i artikel #1. Det kallas för en belastad tes, exempelvis “sjuka måste få vård” eller “kriminella måste straffas”. Ett tillräckligt generellt uttalande för att det inte skall gå att säga emot.)

Detta var alltså en liten primer till fallasianalys.
Hoppas den var lärorik. Finns det frågor så tveka inte att ställa dem; att lära ut är ett bra sätt att öva.

Jaha, då vaknade jag klockan nio idag då. Go me! Begriper inte varför jag inte sover längre.

Men, jag mår ganska så bra ändå. Klar för en seg söndag. Och jag brände inte överdrivet mycket pengar igår. Det är nice.
Det är överraskande framför allt, med tanke på att jag hamnade på Stockholm kök & bar, som har en dålig ovana att ta en hundring i dörren om man inte står på listan (skall uttalas med lite snobbig Djursholm/Danderyd-dialekt).
Det var dock ganska party, fast inget speciellt som hände. Förutom att jag blev tillfrågad ungefär sex gånger om jag var fransk. What?

Nu behöver jag röka. Och te. Massor av te.

Vad skönt. Jag har en skitsnygg-dag. När jag väl fick på mig kläder jag var bekväm i insåg jag hur galet snygg jag är.
För att citera Petter - checka min stil:

(Klicka för större version, förstås. Ni får också ursäkta om kortet är lite mörkt, det är min kamera som inte hanterar motljus eller sidoljus speciellt bra. Men vad ska man vänta sig av en kamera som får plats i byxfickan?)

Som en liten bonus:

Kattmonster!
(Den här blir jättestor och innehåller massor av katter om man klickar på den.)