Två seminarier i rad har jag kommit till vår lilla snacka-ihop-oss-stund (AKA kamratarbete) dagen innan seminariet bara för att inse att
a) Vi är inte fler än fem som dyker upp.
b) Frågorna inför seminariet är luddigt formulerade och kurslitteraturen inadekvat like whoa.

Jag längtar efter det antagligen stimulerande seminariet i morgon, för det här är en sån jäkla bluff alltihopa. Det känns som att vi verkligen inte kommer någon vart med det hela. Bara sitter och snackar lite luddigt och försöker hitta någon slags röd tråd genom texter som bara talar kring det vi skall ta reda på men aldrig nämner det rakt ut.
Men som sagt, seminariet blir säkert jättebra. Allt mitt hopp ligger till Jocke och Björn nu. De måste seriöst koka ihop något riktigt bra för deras seminarieledning. Och det bör inkludera käk.

Kom på mig själv nyss med att önska att jag gjorde något annat än att plugga. För bara några timmar sedan satt jag på pendeln och förklarade för Linda hur otroligt gärna jag ville plugga fram till magisterexamen direkt bara för att jag kan och för att det är kul.
Nu känner jag mer att jag bara borde skita i det här och ta ett jobb. Diskare eller whatever. Någonting som man i alla fall blir färdig med, blir nöjd med.

Jag önskar att mitt liv var mer spännande, egentligen.
Att det var lite intressant.