Jag har aldrig varit så här bakis. Nej. Det finns inte. Inte ens när Malte fyllde 18 och en stor del av kvällen tillbringades med att bli bjuden (varför jag egentligen? Det var inte jag som fyllde år) på öl på Crazy Horse blev efterverkningarna så här extrema.
Det är inte ens roligt längre.
Jag var tvungen att dra i mig en torr och äcklig klementin, en flaska Powerade och två Ibumetin (som jag var tvungen att vandra tvärs över halva Södermalm för att köpa) och sen sätta mig på 43:an (bussen alltså) i en halvtimme innan jag mådde okej nog att äta riktig mat.
Jag ska packa ihop mina saker och åka till Nicole och kanske bakishänga-slash-plugga med henne och Idiz snart, men allt går i ultrarapid. Även om jag har slutat må illa och den värsta kopparslagaren har gått över så är det fortfarande inte roligt.

Vad är det med oss på retoriken att supa på tisdagar?
Vad är det med studenter och billig öl? För att inte tala om punsch?
Framför allt: varför intalar jag alltid mig själv att “nej, jag kan dricka mer än så här och ändå må bra”? I HELVETE HELLER ATT JAG KAN, det slutar med att jag blir trött och stingslig och sårar folk (fast inte de jag festar med, det är det värsta med det hela egentligen) och så mår jag skit dagen efter både för korkade saker jag gjort och sagt och för den rena toxiska chocken kroppen drabbas av när man super ordentligt.
Jag måste gå till botten med det här för det handlar om mer än normal alkohol-hybris eller machotänkande. Det är i alla fall inte bara det där klassiska “åh nej jag mår så dåligt jag ska aldrig supa mer!”

I kväll ska jag på reunionträff med en massa KfSare på Nivå 22. Och ja, jag vet. Nivå är det allra sämsta jävla sunkhaket i stan, det har inte ens vett nog att vara charmigt utan är bara en blandning av alla de sämsta delarna av Kanarieöarna och en förortspizzeria. Men det stället har på något vis ändå alltid varit en gemensam knytpunkt för min årskull på KfS, lite som The Wheatsheaf i Walsall blev för oss som var där.
Jag tänker i alla fall vara nykter, för jag orkar inte en till sån här repa. Jag kommer behöva en vecka att återhämta mig ordentligt nu.
Och jag borde inte blogga, jag borde dra på mig kläder och ge mig av.

Prisonbreak!