För ett tag sedan fick jag veta att det existerar en park i Stockholm vid namn Spökparken. Det har ett bra tag varit mitt mål att ta reda på exakt var parkhelvetet ligger och besöka det, men det har aldrig varit speciellt lätt. Ni förstår, den jäkla parken har verkat gömma sig.
Otaliga Google-sökningar ledde till ingenting, så jag gav till sist upp projektet. Och det verkade förbli liggande.
Tills jag nämnde det för Åsa idag.
Hon tände till totalt och hotade nästan med våld för att jag skulle ta reda på var parken ligger. (Varför vill alla tjejer slå mig hela tiden? Ja, jag talar om dig Nicole.)
I alla fall så körde jag ett Google-maraton nu när jag kom hem och sprang direkt på all den information om vad, var och varför Spökparken är som jag alltid letat efter.

• Först och främst. Spökparken har en historia. Den är uppkallad efter ett 1600-tals hus som heter Spökslottet. Det ryktas även om spökerier i parken. Oväntat va?
• Dessutom är Spökparken den enda park i Stockholm som är ett byggnadsminne, det vill säga att det kommer politiker och slår en på fingrarna om man försöker bygga om den.
• Det finns bokträd i parken. Värt! Det finns en park med bokar i Ulriksdal här där jag bor. Parkerna är ju liksom soulmates. Wow! (Och så vidare…)
• Spökparken ligger, av allt att döma, på ett ställe jag har passerat ungefär två gånger i månaden de senaste tre åren. Det känns lite surt att inse det faktiskt. Men det är i alla fall nice att veta att jag hittar dit.

Så, någon dag måste man ju dit och titta. Jag vill helst vänta till våren när det börjar bli lite grönt, för parken lär vara riktigt fin då. Men om jag inte orkar vänta så lär jag gå dit någon dag snart.
Och jag måste ju för min heders skull släpa dit Åsa nån dag, men med tanke på hur hårt den stackaren jobbar så lär det väl dröja till sommaren. Eller senare. Hon kan bara få en lapp med adressen. Ja.

Tills vidare information inkommer gäller följande budord:
sitt ner i båten. Vi tar alla de där häftiga sakerna i morgon, eller hur?

(Idag slog Nicole mig på käften. Hennes festivalarmband och allt höll på att slita loss både överläpp och framtänder på mig. Sen skrek hon “FÖRLÅT” i mitt öra så högt att det fortfarande ringer. Mysigt, baby.)

Alltså vad ända in i?
I dag ska jag åka till Fisksätra. Det känns ju pepp. Jätte.
Jag förstår inte varför man kallar ett ställe Fisksätra in the first place. Liksom Fiskarsätra, okej. Men just Fisksätra. Vadå, bor det fiskar där eller? Seriously.
Enda behållningen är typ att jag ska dit för att träffa Åsa och Joakim och göra en fet analys, vilket innebär att jag kommer gå runt som en reklamare och diktera vad de andra ska skriva, ungefär. Det är värt.
Ikeas reklaminfo ska vi analysera, dessutom. Med forskningsfrågan “Vem är jag?”

Nu ska jag kicka upp Nicole ur sängen och äta frukost.

Fast först ska jag langa lite gnäll till förresten:
Jag köpte ett paket luckies igår. Anledningen till detta var en diskussion med Nicole, som gick ungefär:
Jag: “Vad köper jag aldrig när jag köper cigg i paket?”
Nicole: “Lightcigg?”
Jag hoppar runt och spottar och visar min avsky för lightcigg. Nicole suckar.
N: “Men typ… luckies?”
J: “Jaaa! Det tänkte jag också på. Luckies är fett nice.”
Så jag knatade jag till den lokala turren och köpte luckies.
Och blev besviken. De var torra och jävliga och smakade en smula som att röka hö. Jag fortsätter ju förstås att röka dem eftersom de innehåller nikotin. Men i alla fall.
Det var en jävla bluff det där.
Usch. Jag borde stämma någon men jag tror inte det skulle vara värt det.